Hur har det gått med ekonomin idag då? Få se nu, intjänad lön under dagen ca 1100 kr efter skatt, tradingvinst 802 kr i kapitalförsäkring och ca -60000 i förändring på depåvärdet. Det är inget extremt men det känns alltid lite märkligt när det är så här.
Jag ser min ekonomi som två separata ekonomier, jobbet som ger pengar till bankkontot och används till konsumtion och amorteringar, min depå som ska ge en förmögenhet på lång sikt.
Idag och de flesta dagar har mina arbetsinkomster ganska marginell påverkan på min ekonomi, men skillnaden är förståss att arbetet ger pengar in varje dag.
Jag läste en del på http://www.frivilligenkelhet.nu/ som http://perpenning.blogspot.com/ tipsat om nyligen. Sidan innehåller inte så mycket material, men den fick mig att börja tänka. Jag fattar inte riktigt varför jag jobbar 100%, jag tycker inte att mitt arbete är speciellt inspirerande, jag behöver inte alla pengar jag tjänar,jag har inte tid att göra det jag egentligen tycker är kul. Varför känns det så svårt att gå till chefen och säga att jag vill gå ner i arbetstid till låt oss säga 80%? Barn under åtta år ger en full rätt att begära detta.
Var ligger mitt problem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror faktiskt att du har rätt att gå ned till 75%. Vill minnas att det var så sist jag kollade.
Jag tror du har rätt, kruxet är att förstå vad som hindrar mig. Vad är det som gör att det känns "jobbigt" att gå ned i arbetstid? Mystiskt, jag måste gå til grunden med det här.
Vi människor känner oss trygga med det vi är vana vid. Kan det vara det som är problemet?
Eller är det själva diskussionen med din chef som känns obekväm?
Med tanke på storleken på kapitalet som du förvaltar, så är det inte orimligt att tänka sig att du skulle tjäna på att lägga ned mer tid på det, än på ditt 9-5-jobb.
Skicka en kommentar