Miljardären på väg mot lyxfällan?

Nja, riktigt så illa är det väl inte men jag har fått lite insikt i hur fort det kan gå att trassla till sin ekonomi. Jag har alltid förundrats över de människor som dyker i upp i programmet lyxfällan men för en tid sedan fick jag mig en tankeställare om hur fort det kan gå att bygga upp skulder.


I utgångspunken är allt frid och fröjd. 50' på lönekontot och vad jag tror är järnkoll på ekonomin, kan det vara mera safe?

Sedan går det fort, det börjar med att jag fyller i deklarationsblanketten och inser att jag har realiserat större vinster än jag trott, jag rensade ut en massa små aktieposter som jag ärvt. Var och en pytteliten men tydligen ganska mycket tillsammans. Sedan visar det sig att den pensionsförsäkring som löste ut när min pappa dog ska deklareras som inkomst av tjänst, vilket innebär maximal marginalskatt. Detta har dock inte försäkringsbolaget dragit. Som grädde på moset tror jag att min arbetsgivare dragit för lite skatt. Staten vill ha 90'. Suck.

Sedan trillar det in lite räkningar, bla en fet kreditkortsräkning. En läcker cykel, en flygresa med familjen och lite annat smått och gott. Och så de vanliga räkningarna förståss.

Ojdå, den där investeringen som jag gjorde för läänge sedan ska visst också betalas nu, slutbetalning på mina vindkraftsandelar 20'.

Så har man helt oväntat gått från +50' till -75' på kontot på bara ett par dagar, jag har aldrig sett maken till flöde ut ur kassan.

För mig, idag är det ingen fara. Jag behöver bara fortsätta som vanligt så är ordningen återställd inom ett par månader och om det skulle krisa till sig så får jag väl plocka ut ur depån. Men jag fick en tankeställare om hur fort det kan gå. Hur hade det blivit om jag var arbetslös och inte haft några besparingar? Hur hade räntan känts om jag redan levde på marginalen? Dessutom kanske jag befunnit mig i en jobbig fas i livet där jag inte orkade bry mig om min ekonomi?

Oroa er inte, jag är långt från Lyxfällan. Jag ville bara berätta om att jag förstått att ibland kommer utgifterna mycket snabbare än man förutsett och att det nog kan gå fort att trassla till det för sig om man inte kan eller orkar ta tag på en gång. Det känns inte som om någon annan av mina ekonomibloggarkollegor kunde ha råkat ut för detta...